Eleverna i Winellska skolan skriver en följetong under alla skoldagar från 2.12.2013 till 19.12.2013. Följ med, läs och njut av skolans fina julberättelse 2013.

Trevliga lässtunder önskar Winellska skolans elever och lärare. Här börjar julberättelsen…

 

INLEDNING 2.12.2013

Det var dagen före julafton för länge, länge sedan i Norra Ishavet. En eskimå drev ensam fram i sin kajak i tystnad. Mitt i allt blev vågorna större och stormen fällde hans kajak. Förtvivlat simmade han till ett isflak som förde honom till en öde ö.

Ön var full av renar som betraktade honom när han sprang runt på ön för att bli varm. Till slut började han ändå frysa p.g.a. de våta kläderna och den hårda vinden, därför sökte han sig till en grotta där han övernattade.

När han vaknade på morgonen kände han något hårt under sig. Det var en gammal schamantrumma. När han trummade på den samlades alla renar framför grottans ingång. Eskimån gick fram till renarna. De väntade på honom i formation med kajaken fäst bakom dem. Eskimån satte sig i kajaken och började slå på trumman. Sakta men säkert började renarna sväva i luften och tillsammans flög de iväg upp mot skyn.

Text och fotografi av 9G

 

DEL TVÅ 3.12.2013

De flög många dagar, tills de till slut stannade. Eskimån visste inte var de var. Det var snö och kallt överallt. Eskimån trummade på schamantrumman och ett slott av snö uppstod. Det var en skylt bredvid slottet där det stod ”Nordpolen”. Dörren öppnades och han gick in. Han tände en eld för att kunna värma sig själv och renarna.

Plötsligt ramlade han ner i ett stup och allting blev svart. När han vaknade stod det tomtar runt honom.

– Vilka är ni? skrek eskimån.

– Ta det lugnt, vi är tomtar, dina hjälpredor. Du är julgubben!

Text av 8A och fotografi av 9G.

 

DEL TRE 4.12.2013

Julgubben kommer till Tomtebyn

Eskimån frågade: ”Varför är just jag julgubben? Inte ser jag ut som en julgubbe!”

Tomtarna svarade: ”Du har tillräckligt långt skägg. Den gamla julgubben sade att den nya julgubben skulle falla ner genom det här hålet.”

Eskimån tänkte: ”Jag har ju varit med i movember så det är därför som jag har så här långt skägg. De måste nog ha tagit fel, men nog skulle det vara roligt att vara julgubben. ”

Tomtarna sade: ”Du blir nog en bra julgubbe, du måste bara äta lite mera julgröt och lära dig hur man är en riktig julgubbe. Kom med här så visar vi dig Tomtebyn.

Skrivet av 8C och fotografi av 9G i skolan. Se vilka fina pepparkakshus eleverna gjort under hushållslektionerna.

 

DEL FYRA 5.12.2013

 

DEL FEM 9.12.2013

Tomtarnas katastroflunch

I köket har tomtemor just kokat färdigt julgröten. Hon ser den nya julgubben och går fram till honom.

– Välkommen till Tomtebyn, du kan sätta ner dig och äta julgröten med oss, säger tomtemor.

Alla sätter ner sig vi det långa bordet och tomtemor ger en ordentlig portion åt alla.

– Smaklig måltid, nu ska ni äta för att ni ska orka dela ut alla paket till barnen på julafton, säger tomtemor.

– Jag är väldigt hungrig, säger den nya julgubben.

 

Alla börjar nu äta med god aptit, men efter några skedar har alla fått en konstig färg i ansiktet.

Text av 5 C

 

DEL SEX 10.12.2013

– Men vad är nu det här? frågade den nya julgubben argt.

– Någon har förstört vår julgröt, sa tomtemor.

Det hörs KRASCH och en av tomtarna spottar ut en vit fågelfjäder.

– Det är den elaka julmåsen, sa tomtemor.

– Den vill stoppa julen, sa tomten som spottat ut fjädern.

– Vi måste stoppa måsen, sa den nya julgubben.

– Då måste du ta dig till schamanen så att han kan berätta var måsen finns, sa tomtemor.

– Du skall få vår bästa tomte med dig som hjälpreda.

 

Nästa morgon skulle den nya julgubben packa med tomten som hette Bosse. Schamanen bodde i ett stort berg hundra kilometer norr om Korvatunturi. Det skulle bli en spännande färd.

Text av 7G

 

DEL SJU 11.12.2013

Julgubben packade med sig yllesockor, torkade fikonblad från tomtemors fikonträd, två gummiankor, mat, kalsonger och sin Sodastream.

– Nej, den blir här! ropade tomtemor och pekade på sodastreamen.

– Varför det? undrade julgubben.

Tomtemor tog sodastreamen och gick iväg.

Julgubben började gå mot dörren, men hejdade sig då han hörde en röst bakom sig.

– Nej, fel väg, släden är hitåt! sade tomten Bosse.

– Vilken släde? Det finns ju ingen annan dörr!

– Alla dörrar är inte synliga, svarade Bosse, och gick igenom spegeln bredvid sängen.

Julgubben gick fram till spegeln och rörde den försiktigt med lillfingret, som inte stötte emot spegeln, utan gick rakt igenom.

I nästa stund steg julgubben helt igenom spegeln och steg in i en stor grottliknande hall.

Han såg sig omkring och stirrade förvånat på en stor röd släde med sju renar fästa framför sig.

– Det där är din släde! ropade Bosse från andra sidan hallen.

Julgubben stirrade hypnotiserat på släden, som var dekorerad med olika guldmönster, han gick fram till den och satte sig i den.

Skrivet av Isabella E och Janina D åk 8

 

DEL ÅTTA 12.12.2013

Julgubben väntade i släden medan tomtarna gjorde allt i ordning och sedan satte de iväg mot schamanens berg. Det var Bosse som styrde medan julgubben såg på och lärde sig alla små knep och konstigheter.

Då de ville ha mera fart måste de säga PUFF PUFF och svänga med tyglarna och om de ville bromsa måste de säga PAFF PAFF och dra i tyglarna.

Vägen var lång och det började snöa och blåsa. Blåsten blev hela tiden starkare och starkare och kallare. Renen Rudolfs lysande näsa slutade lysa och han började nysa.

– Vi måste landa! sa julgubben till Bosse. Jag tror att Rudolf är förkyld.

Texten skriven av Isabella E och Janina D

 

DEL NIO 13.12.2013

”Kanske vi kan trumma på schamantrumman och se om något händer.” sa Bosse och gav julgubben trumman.

”Bra idé Bosse!” sa julgubben och började trumma på trumman.

Plötsligt uppstod ett näsdukspaket med Hello Kittyn på.

”Oj vad bra! Men nu måste någon hjälpa Rudolf att snyta nosen. Det kan du göra Bosse” sa julgubben och gav Bosse ett stort leende.

Bosse tog motvilligt emot näsdukspaketet och snöt Rudolfs nos.

”Okej, nu när det är avklarat kan vi fortsätta färden” sa julgubben och de gav sig iväg.

Skrivet av några flickor i åk 8

 

DEL TIO 16.12.2013

Titta vilket fint svart moln! utropar Bosse.

”Sa du svart?” frågar Julgubben oroligt.

”Oj nej… för sent!”

Släden började plötsligt vingla kraftigt och stormen var över dem.

”RUDOOOOOOOOOLFFFFFF KLAAAARAAAAR DU AV DET HÄR?” skriker julgubben så att Rudolf ska höra honom.

”Öhm… jag vet inte riktigt… låt mig fundera… NEJ.”

Plötsligt blir allting svart och de hör ett mystiskt brummande ljud.  Julgubben slås av en hemsk tanke. MOTORN!  Det brummande ljudet slutar, och de hinner pusta lättat när de märker att allting är tyst. Faktiskt lite för tyst….  Bosse och julgubben tittar panikslaget på varandra och Rudolf säger i mikrofonen:

”Det här är er kapten. Vi ber er att hålla i er, det kommer att komma en viss turbulens om några sekunder. Ni behöver inte oroa er, vi ska bara… bara… öööh… kraschlanda.”

Vinden viner runt dem och de slungas upp ur släden av kraschen.  De kollar att allt är helt, som tur är släden oförstörbar på grund av tomtarnas magiska krafter. De tittar omkring sig och ser en älg stirra självsäkert på dem, de är mitt på ett fält. Älgen drar fram ett par pilotsolglasögon och säger:

”Morjens, jaha det har kommit främlingar hit till Kyrsälä” på den konstigaste dialekt de  någonsin har hört.

Rudolf frågar ”Var är vi?” och älgen svarar:

”Den bästa platsen att bo på om man vill bo i mitten av ingenting; Kyrkslätt. Och låt mig presentera mig själv mig, den coolaste älgen man kan hitta i Nylands skogar, ja den snyggaste, ståtligaste, roligaste och underbaraste också förstås; Bertil Elg”

Texten är skriven av Jonne F, Bella O och Jessi L från klass 6A

 

DEL ELVA 17.12.2013

”Bertil Elg?” frågade Rudolf.

”Jepp, så vad gör ni här?” svarade Bertil.

”Vi söker efter schamanen, skulle ni kanske vilja hjälpa till?” frågade den nya julgubben.

”Visst passar det ju… men om ni menar den där tokstollen som spelar trummor och härjar i norr så… tja ni får i så fall betala”, sa Bertil med ett grin.

Sedan for de iväg. Bertil kände sig för stolt för att sitta i släden, så han insisterade på att dra släden. Rudolf fick motvilligt sätta sig i släden, så Bertil fick dra släden. Bertil blev ängslig, fast han inte medgav det. Resan blev lång för att Bertil inte vågade ta den snabbare vägen över de höga bergen. Julgubben fick ge snabbhetspulver åt renarna och Bertil. Efter ett par dagar var de framme vid schamanens hus.

Texten är skriven av Ira H, Tinja L och Josefina G från klass 5B

 

DEL TOLV 18.12.2013

Julgubben, Bosse, Rudolf och Bertil Elg smög sig fram till schamanens hus och tittade in genom ett av fönstren. De såg att han höll på att steka plättar.  Då märkte han dem och gick med stora steg fram till fönstret och öppnade det.

– Vill ni äta plättar med sylt och grädde? frågade schamanen.

Efter den trevliga kaffepausen märkte schamanen att julgubben hade hans farfars fars trumma. Genast steg han upp och gick till köket.

– Vart går du? frågade julgubben.

– Ingenstans, bara och hämta lite mjölk, svarade schamanen.

När schamanen kom tillbaka bjöd han alla på ett glas mjölk. Efter att alla hade druckit mjölken somnade de. Medan julgubben och hans vänner sov, tog schamanen trumman och for sin väg.

Efter några timmars sömn vaknade julgubben yr av ”sömnmjölken” och väckte alla andra.

Texten är skriven av 6B

 

AVSLUTNING 19.12.2013

– Vad hände? frågade Bosse sömnigt.

– Jag tror det var mjölken schamanen gav oss som gjorde så att vi somnade, sade julgubben.

Bosse försökte väcka Bertil, men han bara gnällde om att få sova fem minuter till.

– Var är trumman? frågade julgubben.

De började direkt leta efter trumman, men de insåg snart att schamanen inte heller var kvar i huset så han kanske hade tagit trumman. Julgubben var arg, hur skulle de nu kunna hitta den elaka julmåsen?

– Letar ni efter julmåsen? frågade Bertil som just hade vaknat.

– Ja, han har förstört all vår julgröt hemma i Korvatunturi, sade julgubben.

– Ja men jag vet var han finns, sa Bertil.

De gav sig iväg efter den elaka julmåsen som bodde långt uppe bland bergen.

– Men vänta, vi har ju inte ätit något, sa Rudolf.

– Jag har torkade fikonblad med mig, sa julgubben.

Rudolf fick nöja sig med fikonbladen fast det inte direkt var det han ville ha.

 

Samtidigt i berget där den elaka julmåsen bor.

– Jaha, de vill stoppa mig än en gång från att stoppa julen, men nu tänker jag inte misslyckas, sa julmåsen.

Julmåsen hade en kristallkula man kan se saker i. Med den höll han koll på jultomten, Bosse, Rudolf, och Bertil.

– Skicka kråkorna! sa julmåsen till sin elake hjälpreda ’’Per, den elake pojken’’

Per skickade iväg kråkorna för att jaga julgubben & C:o.

 

Då jultomten, Bosse, Rudolf och Bertil flugit en stund hörde de kråkor kraxa och de såg en skara på närmare 1000 kråkor komma emot dem i full fart.

– Håll i er hårt det här tar jag, sa Rudolf och svängde släden rakt ner och flög rakt mot marken.

– Vad gör du? Du kommer att ta livet ur oss alla? skrek julgubben.

– Lita på mig, jag vet vad jag gör, svarade Rudolf.

När de var tre meter från marken vek han upp så snabbt att kråkorna inte hann reagera, de krockade alla i marken och blev liggande där. De fortsatte sin färd mot Måsberget.

 

Julmåsen var rasande. Han slängde stolar omkring  i sin grotta.

– Lugna ner dig, sade Per.

Men det borde han inte ha sagt för att julmåsen gjorde så att han hamnade till bottenvåningen för att övernatta med Dracula som på något sätt hamnat dit.

 

Samtidigt hade julgubben & C:o kommit fram till Måsberget och de gick in genom en port. När de kom in såg de ett par vakter som förde Per till bottenvåningen. De fortsatte sin färd och till slut kom de till julmåsens våning.

– Varför har du förstört vår gröt? frågade julgubben högt.

– Jag ska förstöra julen för alla, svarade julmåsen.

– Ni får aldrig fast mig, sade julmåsen och började flyga runt i rummet med ett  elakt skratt som ekade i hela huset. Han skrattade så mycket att han krockade i en stor istapp som hängde från taket. Julgubben tog fast måsen och tog med honom tillbaka till Korvatunturi.

– Nu ska du få veta hur det är att fira en riktig jul, sa julgubben till julmåsen.

Och så åt de julgröt som julmåsen hade gått med på att fixa.

– Det är inte heller så dåligt att fira jul, hädanefter tänker jag vara snäll och fira jul varje år, sa julmåsen.

Och så levde alla lyckliga i alla sina dagar

Men vad hände med Per den elake pojken? Han är hyresgäst hos Dracula för att han har glömt hur man kommer till översta våningen där han bodde förut.

GOD JUL ALLA, ÖNSKAR JULMÅSEN & C:o.

Skrivet av Max i 7G

Bilden nedan av flickorna i 9G