Från blackboard till SmartBoard. Från OH till dokumentkamera. Från i klassen cirkulerande bilder till PowerPoint. Från uppslagsverk till Wikipedia. Från pekpinne till laserpenna. Från böcker till läsplattor. Från läroböcker till e-läromedel. På en oerhört kort tid. Fördelar? Konsekvenser?
Vi glömmer nu för en stund den eviga resursfrågan och konstaterar att de flesta av oss lärare anser att tekniken öppnat helt nya dörrar och vyer för vår undervisning. Vi, och särskilt våra elever har numera tillgång till en massa nyttiga verktyg som möjliggör en mångsidig verksamhet i skolorna. På alla nivåer, utöver alla gamla gränser.
Detta till trots får vi inte glömma den enskilda lärarens roll då vi talar om lärarutbildningens och fortbildningens innehåll och lärarnas egna reflektioner kring sitt arbete. När man har sin roll som lärare på det klara och när interaktionen lärare och elever emellan fungerar, då kan man dra en hur bra sekvens som helst – med tavla och krita som redskap. Ifall de ovannämnda grundpelarna vacklar, medför snofsiga verktyg knappast något mervärde.
Mången bekant inom den privata sektorn har konstaterat, att arbetsmoralen och ett långsiktigt arbetssätt har sjunkit i värde. Ju fler unga anställda de träffar, desto klarare framgår det här. Man vill inte längre se utmaningar, man ser enbart oöverkomliga svårigheter. Man lyfter upp händerna och kastar in handduken snabbare än tidigare. Den virtuella världen är snabb och givmild, men ger även upphov till brist på tålamod, vilket jag anser mig se i klassrumssituationer varje dag.
Och de andra elektroniska verktygen då? En vacker 3D-rubrik räddar inte en ytlig essä. En fin slideshow och ett Youtube-klipp är inte grundstenarna för en lyckad presentation. En mångsidig uppgift i en elektronisk omgivning är lönlös utan ordentlig introduktion, handledning, motivering och hårt arbete.
Gällande ovannämnda utmaningar konstaterar jag med risk att bli tjatig: kontakten mellan eleverna och läraren är av helt avgörande karaktär. Verktygen stöder, de ersätter inte. I slutändan är det människor som kommunicerar. Människor som motiverar. Människor som sätter upp gränser. Människor som handleder. Och framför allt människor som jobbar.
Den grundläggande utbildningen är ett av samhällets fundament – den är en instans vars främsta uppgift är att förbereda och uppfostra ungdomarna för framtida krav. Dessa krav är onekligen i allt större utsträckning virtuella och elektroniska. Men tills vidare är det ändå en människa som gör och en maskin som hjälper på traven. I vår skola har vi lite talat om begreppet ”Back to basics”. Ganska smart, tycker jag.
För att undvika missförstånd: jag använder mig av media av alla de slag. Jag har en SmartBoard. Vi producerar nyhetssnuttar. Vi jobbar på en virtuell Mofi-omgivning för elever och lärare. Men jag älskar också min pekpinne. Tillverkad av trä.
