Alla åttor har under de senaste veckorna i elevhandledning jobbat med att skriva ett arbete om ett yrke. Eleverna har själva fått välja yrken de ska skriva om, före de valde yrke hade de fått göra ett yrkesvals intressetest på arbets- och näringsbyråns webbsidor.
Trots att eleverna i intressetestet fått olika förslag på yrken som kunde intressera just dem väljer de flesta att skriva om arkitekt, advokat, polis, brandman och läkare. Sedan finns det elever som skriver om yrken som deras föräldrar eller familjebekanta har. Vissa trotsar trenden och skriver om lärare, barnskötare, fotograf och reklamdesigner eller något annat som väckt deras intresse.
När eleverna sedan skall börja på sitt arbete presenterar jag olika webbsidor var de kan hitta information om yrken bland annat i form av olika intervjuer och beskrivningar av arbetsplatser, yrkeskrav, utbildning osv. Till exempel ammattinetti.fi är en sida var det finns information om olika yrken, kunkoululoppuu.fi är en till och sedan finns det mycket information på mol.fi/avo. Det tråkiga är när eleverna inser, och jag kan inte annat än konstatera att det är tråkigt – att det finns mera information på finska än på svenska. Till exempel hade jag en elev som skulle skriva om socialarbetare – och snopet kunde vi snabbt konstatera att de på ammattinettis sidor inte fanns något om arbete på det sociala området, på svenska. När eleven kollade på den finskspråkiga sidan fanns det mycket material på finska. Jag kunde inte annat än be eleven efter förmåga läsa texten på finska och använda det han kan. Men detta är bara ett exempel på hur svårt det kan bli att använda olika källor om olika yrken och annat aktuellt som man ofta skulle ha nytta av i elevhandledningen.
Till exempel har FFC gjort en bra kortfilm om fackföreningar och de tjänster som de kan erbjuda. Denna är gjord för ungdomarna – men på finska. I brist på annat, och för att kortfilmen är bra och informativ använder jag den i undervisningen, och översätter i efter hand det väsentliga. De fungerar när man inte har annat – men informationen i den roliga formen kommer på finska, i många olika sammanhang är det så. Men mest tydligt blev det i det ovanstående fallet, viss information finns på svenska, annan finns i förkortad form, medan en del inte finns alls.
I viss mån kunde man tänka sig att det är bra att eleverna inser att allt inte finns på svenska, denna verklighet kommer emot förr eller senare, rent konkret senast när det gäller val av studieplats för de som söker till tredje stadiets utbildning senare. Då kanske det är bra att de vet om att de är såhär. Vissa saker får man på svenska andra ej, det är sedan att välja, kan jag studera på finska eller inte, var kan jag studera på svenska och var finns det språkkvoter.
Konsekvensen direkt av att skriva ett arbete vars material inte fås på modersmålet är då att finskan kommer in i den roliga och nyttiga formen och äter upp en bit av svenskan i skolan. Kanske eleverna i fortsättningen borde ombes skriva om ett yrke som det finns information om på svenska i flera olika källor. Så blir blir det garanterat andra yrken än polis, jurist och socialarbetare som eleverna forskar om. Frågan jag då lämnar med – skall språket få välja yrke?
