Hemma hos oss berättar vi ofta sagor för barnen. Påhittade just i den berättande stunden och det är just det som är så härligt. Berättelsen kan helt plötsligt ta en ny riktning. Vissa berättelser måste dock berättas på nytt för de har blivit en slags klassiker. Vi sitter i den lilla lampans sken och njuter av varandras sällskap. Skrattar tillsammans. Det är skönt.
I skolan möter vi ibland förslaget Kan vi inte bara prata idag? Då står man där som språklärare med sina pronomenövningar i finska, eller engelskans ordförrådsträning i handen och suckar. Man har tänkt fräsa på extra mycket eftersom provet ju är på kommande och vi måste få allt gjort och kollat och…. Ofta sker detta på eftermiddagen såklart av naturliga skäl, då eleverna börjar vara trötta. Men saken har en annan sida också. Eleverna kan koppla av och njuta för att de inte hela tiden behöver prestera. Att sitta tillsammans och lyssna och diskutera behöver inte nödvändigtvis resultera i skriftliga uppgifter, det behöver inte alltid bli något synligt resultat av det hela. Vad resultatet de facto är, är inte alltid lätt att säga, men alldeles säkert får man något i utbyte av att lyssna på en berättelse. Ibland kan man sätta sin pronomenövning åt sidan och göra något mera kommunikativt.
Förra veckan fick vi också på ett annat sätt ta del av berättande undervisning. Vi hade en berättande gäst i tre dagar. Kale Angus från Vancouver, Canada (men bosatt i Finland), tog emot klasser i auditoriet och berättade om sitt hemland och sina indianrötter med hjälp av bilder och berättelser. Eleverna fick delta enligt sitt eget kunnande på engelska, och framförallt fick de lyssna på en native speaker. Vi lärde oss en hel del om ursprungsbefolkningens levndadssätt och tankevärld. Det var trevligt att se hur eleverna uppskattade besöket. Som så ofta när det bjuds på nåt extra, gick ryktet om Kale fort. Alla vill lyssna på berättelser och titta på bilder!
Berättandet som tradition är ett stort forskningsfält som jag här bara snuddar vid med mina vardagsexempel. Man kan fundera över hur teknologin påverkar denna tradition, hur vi omringas av olika berättelser och texter med hjälp av eller på grund av teknologin. Nu när vi har alla tekniska möjligheter till global nätkommunikation tycks vi ändå njuta mycket av att ha en riktig person framför oss. Inte bara teknologi. Vi njuter av att analysera tillsammans, uppleva tillsammans, kommunicera IRL – i riktiga livet.
Jag kan knappt vänta på kvällen då jag skall natta mina barn. Jag har nämligen hittat på ett jättespännande äventyr som jag vill berätta om. Det kommer att bli litet farligt. Hoppas det finns tid för berättelser, prat och skratt i ert påskfirande.
