Sist skrev jag om lärarjobbet, som inte alltid känns tungt. Men så finns det dagar, då man känner sig som en urvriden disktrasa. Orsakerna kan variera, men idag fanns det en tydlig förklaring till vad det är som förorsakar ”disktrasekänslan”. Jo, idag fick jag helt ovanligt många frågor av olika elever. Frågor är ju väldigt bra, de visar att man är intresserad och vill veta mera. Men det kan kännas emellanåt rätt krävande om man råkar vara måltavlan för de haglande frågorna.
En del frågor besvarar man på två sekunder, utan att behöva anstränga sig, som t.ex.:
– Vad har vi nästa timme?
– Vad ska vi göra i bildkonsten?
– Vad kommer till matteprovet?
– Är du rastvakt?
Andra frågor är mycket knepigare. Vissa kan man inte ens besvara utan att man forskat lite i ämnet först (ja, där sprack myten om att lärare vet allt!). Några exempel på frågor jag fick idag:
– Vad består fett av?
– Vad är salthalten i Döda havet (och då talade vi egentligen om matspjälkning)?
– Varför kallas sockermyran för sockermyra? Har den en hög sockerhalt?
– Hur hög salthalt kan vatten ha?
– Jag har hört att bananer innehåller koffein. Stämmer det?
– Hur rengör man salt?
– Hur gör pissmyrorna sitt piss?
Det jag kunde konstatera var att jag tyvärr inte är ett promenerande uppslagsverk, men att jag skriver upp frågorna och tar reda på till nästa lektion. Så imorgon vet jag säkert en hel del mer om salt, myror, bananer och fett.
Inte en dag då man inte lär sig något nytt…
