Ibland undrar jag hur det skulle vara att diskutera olika lunchalternativ. Indisk, kinesikt eller värmer man sin mat i en micro? Skall man äta ensam eller med många kollegor eller med en god vän? Eller varför inte passa på att luncha med sin man? Vilka valmöjligheter. Den valmöjlighet jag har är då jag väljer vilken matstation mina elever skall ställa sig vid. Sedan får vår dagliga lunchträff sin början. Vi diskuterar varje dag några viktiga frågor: måste man ta sallad? Måste man ta potatis? Kan man ta 15 fiskpinnar men inget annat? Varför måste man använda kniv? Varför får man inte gunga på stolen? Varför måste man smaka på allt? Då vi gått igenom de viktigaste frågorna: ja vi använder kniv, vi smakar på allt, ta det du orkar äta och andra petitesser så börjar den trevliga samvaron. Ljudnivån är i högsta laget men trevligt har vi, allt som oftast. Man får en otrolig inblick i sina elevers vardag, åsikter och funderingar. Vilken vuxen skulle komma på att diskutera fördelarna mellan att vara Farao, Jesus eller Gud? Skulle man tänka att man vill vara Farao för att han var så cool, Jesus för att han inte dör eller Gud för att han kan skicka ner åska till jorden och dessutom aldrig dör? Trots att jag inte får välja mellan vilken mat jag äter eller vem jag äter lunch med så måste jag erkänna att jag är glad att få äta lunch med de lunchkompisar jag lunchar med varje dag, vid samma tid och på samma plats. Det blir aldrig tråkigt, jag lovar!
