I Winellska skolan har vi just haft temadagar om tolerans. Detta ämne genomsyrar dock undervisningen på många sätt och på många plan. På åttan och nian pratar vi i engelskan om b la Irland, och med några grupper tittade vi på en (i elevers liv) gammal låt, Zombie av The Cranberries. Visst minns ni den där speciella rösten från Irland?
In your head, in your head, they’re still fighting.
Vad är en Zombie egentligen, undrade vi, och varför har låten ett så konstigt namn? Här behövdes litet analys och diskussion. Låten i sig har jag alltid själv tyckt om för att den är så tung, och härligt aggressiv, om man nu kan säga så. Men att se denna redan gamla video fick oss att fundera på många viktiga saker. Plötsligt öppnade sig krigets och våldets hemskheter för oss i ett nytt perspektiv; barnets.
Child is slowly taken.
I musikvideon ser man soldater med maskingevär som patrullerar på tomma gator. Man ser också små pojkar som leker krig. Först springer de omkring med sina handgjorda svärd, sedan visas en mera aggressiv lek. De knuffas och en av pojkarna faller till marken. I slutet ”dör” ett av barnen i leken. Någon av de andra har siktat sitt lekmaskingevär mot honom. I videon ser man också hur guldfärgade barn står som små Jesus-figurer nedanför ett stort kors. Dessa guldglimrande inslag får en spännande kontrast mot den svartvita staden där barnen och soldaterna krigar.
Videon var mycket upprörande redan då den var ny, men har helt klart inte mist sin effekt ännu heller. Det är upprörande och sorgligt att se hur barnen mitt i ett krig gråter, far illa, ser våldet som de vuxna utför. Hur skall våldet och hatet som förs vidare från generation till generation kunna stoppas? Hur skall tolerans kunna växa fram? Det är svårt att svara på den frågan. Barnen är oskyldiga offer till den börda de får att bära av sina föräldrar.
På samma sätt kan vi fundera vad vi, som barn, fått av våra föräldrar, och huruvida vi tänker föra det vidare. Att bara reproducera utan att analysera skulle ju göra oss till en slags maskiner. Levande till synes, men döda inuti, som eleverna sade. Det var mycket rörande och fint tänkt, tycker jag. Kanske det ändå är viktigt att ifrågasätta vårt arv. Vad ärver du? Vad vill du föra vidare?
Musikvideon finns bl.a. på http://youtu.be/6Ejga4kJUts
