”Hur stor är omkretsen av 7C?” lyder första frågan till en klass en tidig torsdagsmorgon…
Sommaren mellan sexan och sjuan är precis lika lång för alla elever som tidigare sommarlov. Under den sommaren gör ungdomarna dock inte längre ett kliv till följande årskurs, snarare ett långt skutt till en omgivning med en massa nya ingredienser.
Nya klasser, nya klasskamrater. Nya ämnen, nya lärare. Periodsystemet. Nya krav. Jo, vi är en enhetsskola utan stadiegränser – för en 12-13 -årig människosjäl är det ändå fråga om stora förändringar.
De flesta får med sig gamla kamrater till sina nya klasser, alla har dock även nya ansikten runt sig. En av de största och viktigaste utmaningarna är att få den nya klassen sammansvetsad och trygg. Den andra skoldagen åker de nya sjuorna traditionellt till Meiko för att vistas i naturen och tillsammans utföra olika uppgifter. Då klassen hunnit hålla ihop ett halvt läsår, är det dags för aXion.
Varje klass i åk 7 lämnar skolan bakom sig under två dagars tid för att fundera kring sin grupp och sig själv – både som individ och som en del av en klass. Olika uppgifter och övningar turvisas med reflektioner kring de utförda uppgifterna. Eleverna är naturligtvis i huvudrollen och handleds av utbildad personal. Klassföreståndaren är med som statist och egentligen enbart för att iaktta, vilket kan vara konstigt utmanande för en klassis med små drag av kontrollfreakhet…
Dagarna är långa, dels tunga – men absolut värdefulla. Eleverna kommer fram med nya insikter om sig själv och sin näromgivning. Det är inte varje dag som man fastbunden i en kompis plumsar fram i snö i 20 graders kyla. De positiva resultaten av allt plumsande och alla andra övningar syns såväl i klassen som på elevernas utvärderingsblanketter.
Ja, omkretsen av klassen då? Klassen drog sig samman i en klump i början på dag ett och i slutet på dag två. Klumpen var tät redan den första gången – ändå minskade omkretsen med 1,5 meter då alla pressade sig intill varann som avslutande sekvens. Snacka om sammanhållning den stunden.
