Tjejer och killar gör sig klara för vår uteskoldag för sjuor, Winellska skolans s.k. Mejko Manövern. Det finns en lista, en karta, vattenflaskor, ryggväskor, matsäck. Lite pirrigt. En lärare undrar om alla är med. Har alla kommit? Joo, svarar eleverna. Alltså vart ska vi? Vad händer? Men väneleverna är ju där!
Vid naturområdets parkering stiger vi av och börjar vandra in i skogen längs stigen. Det är varmt, men det blir genast svalt på den skuggiga delen av stigen. Och konstigt tyst. Det är skogen som hörs och andas. Åh, vad skönt! Försiktiga blickar och leenden förväxlas, och tystnaden övergår snart i ett glatt pladder. Under den kommande dagen skall sjundeklassister vistas i skogen hela dagen och göra samarbetsövningar.
Vi går, klättrar, springer till våra kontroller. Väneleverna leder övningarna, som kräver taktikdiskussioner och planering. Vid matkontrollen börjar en del elever koka vatten medan andra simmar över till en ö och hämtar allas mat. Att sitta och äta ute i det fria är härligt. Solen skiner och allt känns bra. Det här vill vi minnas när regnrusket sätter in. Men det är annat också som vi kommer att minnas. Hur vi löste problem genom att diskutera och lyssna på varandra. Hur vi hjälptes åt. Hur vi började bli en riktig klass som jobbar tillsammans. Hur vi ramlade baklänges in i ljungen. Hur kul det är att se levande ormar. Hur glad läraren blev då vi upptäckte att vi har både scouter och orienterare i gruppen. (Ja, vi gick alltså litet fel…)
En hel dags gemensam utevistelse med övningar tar musten ur de flesta. På tillbakavägen tycktes stämningen vara nöjd. Det här var bra. Mera sånt här! Tack till dem som ordnade dagen och till duktiga vänelever! Nu känns det riktigt bra att vara i en klass med vilken man redan har tappat bort sig en gång tillsammans.
